Är just hemkommen från sjukhuset efter en kritisk morgon. Jag fick ett samtal under frukosten om att läkarna ansåg att vi borde komma in om vi ville vara där .... Ringde och väckte dotter S, ringde dotter N på jobbet och gick upp och väckte dotter M. De måste ju själv få avgöra om de vill vara där eller inte när det oundvikliga inträffar. Ringde även min make/deras pappa för att tala om att några av oss åkte in dit. Deras morfars tillstånd förbättrades dock tillfälligt och vi beslutade oss för att köra hem efter lunch. Det tar på krafterna, all ovisshet... Vi vet ju vad som kommer att hända, frågan är bara när?
Hemkommen gick jag en runda i trädgården. Inget är så rogivande och avslappnande som trädgården. Hämtade kameran och tog ett par bilder på de Dagliljor som slagit ut idag.
'Frans Hals'
och en av de nya 'King George' med sina STORA blommor (från Rångedala Plantskola)
Precis som Dagliljorna tar vi nu en dag i taget. Ingen vet vad morgondagen bär med sig...
Vilken berg o dalbana för er! Visst laddar man i trädgården och slappnar av när det är det man behöver. Den är så värdefull den där trädgården.
SvaraRaderaHär blomma rockså dagliljorna nu. Kramar!
Åh! Måste vara hemskt! Känner verkligen med er!
SvaraRaderaDu/ni har verkligen ljuva dagliljor.... och så många! Härlig tröst- inte sant?
Tur att vi har våra blommor!!!! Frans Hals har jag sneglat på många gånger, den är en av de finaste, men jag vet inte om jag får plats med fler dagliljor ;-( Ha det gott! /Ruben
SvaraRaderaAtt inte veta tar alltid på krafterna. Man lever i en konstig spänning, kan liksom aldrig koppla av. När telefonen ringer gör man ett hopp, tänk vad man hinner tänka mycket innan man svarar. Jag hoppas att du finner kraft i din trädgård. Din dagliljor är vackra. Jag hoppas innerligt att det ni väntar på får ett vackert slut.
SvaraRaderaSköt om dig!
Förstår att det är en jobbig tid du och familjen går igenom! Underbara dagliljor får du njuta av emellanåt i alla fall. Mina har inte slagit ut ännu, men jag har sett knoppar på några av nykomlingarna. Spännande.
SvaraRaderaKram Anette
Svårt det där med väntan, om jag förstår rätt så är det din far som är sjuk.
SvaraRaderaJag fick ett sådant samtal för snart ett och etthalvt år sedan och vi syskon var med till slutet, det är jag glad för och på något vis kom vi varandra närmare när vi hade sorgen gemensamt.
Jag hoppas du har samma stöd i din familj som jag hade i min det behöver man.
Kram