Drama Leaves

fredag 22 oktober 2010

Stackars lilla Astrid...

Vid gårdagens kvällsmat gjorde minstingen en otrevlig upptäckt, vår älskade lilla Astrid mådde inte alls bra! M skulle ge henne en bit gurka men Astrid hon bara låg där i buren med frambenen spretande utåt och andades svagt...

4-5 timmar senare var hennes andning bättre och hon rörde sig med stor möda lite grann i buren. Hon orkade nu även hålla upp huvudet lite mer. Viktigast av allt, hon verkar inte ha ont!

Nu på morgonen var hon ännu lite piggare och sitter (nästan) upp som vanligt. Det ena frambenet kämpar hon för att få att lyda hennes hjärna och det lyckas bättre än igår. Vi misstänker att hon fått en propp och enl. "mellan" som kom hem för att titta till vår lilla älskling så finns det ett litet hopp om att hon ska repa sig men jag vet inte...

(bilden är från ifjor)

Astrid är ingen vanlig kanin... hon är en ovanligt gammal kanin som snart är nio år. Inte är det konstigt om kroppen säger ifrån el. inte orkar mer. Men det känns i hjärteroten av mitt modershjärta när man ser hur ledsna ens barn blir (trots deras ålder) när familjens kelgris är dålig.

Vi har bestämt att avvakta till framåt lunch, sen ringer vi veterinären och hör vad vi ska göra...

  • Veterinären är på väg... och maken på väg hem. M har inte lämnat Astrids sida mer än för natten sedan vi upptäckte hur sjuk hon är... Hon sitter där och klappar om henne och har t.o.m lyckats få i henne lite i matväg - vilka omtänksamma, underbara barn man har (då menar jag dem alla tre)

Jag älskar er tjejer! Fast det vet ni ju redan "ler stort"

  • Veterinären har varit där och det är åldern som hunnit ikapp lilla Astrid. Hon har ont och han kunde inte säga om det handlade om dagar eller veckor vilket gör beslutet lite lättare. Han återkommer under kvällen och då låter vi Astrid somna in för hon ska då inte behöva lida! (så mycket enklare det är när de somnar in på egen hand...)

7 kommentarer:

  1. Vänta inte ring genast en veterinär.
    yvonne gustafsson

    SvaraRadera
  2. Usch vad tråkigt! Ungefär samma hände mitt marsvin. Hon var 8 år gammal och familjens lilla ögonsten, väldigt social. Men så en dag när jag kom från skolan så spretade hennes bakben utåt och hon kunde inte gå så vi fick ta det tuffa beslutet att avliva henne. Gud så hemskt det var. Känner verkligen med er och hoppas att det inte var så allvarligt som det verkade!! Kram Camilla

    SvaraRadera
  3. Nämen usch...stackars liten...
    Tänker på er.
    Kramar.

    SvaraRadera
  4. Alltid så jobbigt när djuren blir sjuka.
    Tänker på er och hoppas på det bästa.
    Ha det så bra ni kan
    Annika

    SvaraRadera
  5. Hoppas det går bra med lilla Astrid - vad fin hon är!

    SvaraRadera
  6. Usch så tråkigt för er och lilla Astrid. Det är alltid så jobbigt när ens husdjur blir sjuka och man måste ta ett beslut. Man sörjer och känner sån saknad efteråt. Men hoppas det går bra.
    Tänker på er.
    Kram från Marie

    SvaraRadera
  7. Hoppas att det är bättre med Astrid i dag. Så jobbigt när de blir gamla. Vädurar är så otroligt söta,
    Kram Pella

    SvaraRadera

Till er som skriver ett par rader vill jag bara säga att det gör mig så glad, och jag besvarar oftast dem alla!
Har du ingen egen blogg, klicka i Anonym så går det bra att lämna en kommentar ändå =)