Drama Leaves

lördag 23 oktober 2010

Tomhet

Veterinären kom tillbaks just när vi avslutat kvällsmaten igår. Astrid hade hunnit få i sig ett par smakbitar av sin favoritmat salladsblad, gurka och morot, minstingen hade suttit vid hennes bur hela dagen igår och klappade och pysslade om henne på bästa sätt. Skolan fick vara utan M igår (hon går sista året på gymnasiet och har bara EN lektion på fredagar)

En kort stund därpå var allt över och det är med blandade känslor man ser sin lilla älskling ligga där orörlig... Men beslutet var utan minsta tvekan det rätta, nu har hon inte ont längre och det ska ingen behöva ha den sista tiden i livet (varken människa eller djur)

Nu vilar hon ute i trädgården tillsammans med våra tidigare kaniner Maja, Nickis och deras fyra ungar. Buren står kvar och det kändes faktiskt skönt att komma ner i morse och se den stå där. I eftermiddag ska den tömmas och skuras sen ställer vi upp den på vinden för nu är vi färdiga med allt vad husdjur heter (tror vi, men man kan ju aldrig vara helt säker) Men det är allt bra tomt och tyst...

16 kommentarer:

  1. Nämen usch då vad tråkigt.... Läste i ditt förra inlägg att hon blev nio år.. Lång tid..... Det är alltid lika jobbigt när man måste skiljas från sina kära djur..... Förstår att det känns tomt.......

    Kram Charlotte

    SvaraRadera
  2. Åh, vad sorgligt...Det blir så tom o tyst efter ett djur som "alltid" har funnits där. De blir ju familjemedlemmar och små personligheter. Kram!

    SvaraRadera
  3. Å så sorgligt. Kram från mej. /Knatten

    SvaraRadera
  4. Usch ja...man förstår inte riktigt hur stor plats de tar i livet förrän de är borta...
    Fler kramar....

    SvaraRadera
  5. Så förskräckligt sorgligt. Och som mamma är man ju aldrig lyckligare än sin olyckligaste unge...

    Så fint du skriver om denna händelse i både detta och förra inlägget. En liten tår föll...

    Charlotta

    SvaraRadera
  6. Förstår att det känns sorgligt men som du säger det var nog det bästa. Vilken tur att de får sova i en sådan fin trägård.
    Kram
    Annika

    SvaraRadera
  7. Så sorgligt men ändå måste man hjälpa sina små älskade husdjur om dom har ont till att få somna in i frid. Men det känns tomt och man saknar dom så mycket. Men fint för lilla Astrid att få vila hemma i sin trädgård med sina älskade kompisar. Tänker på er.
    Kramar till er allihop från Marie

    SvaraRadera
  8. Så sorgligt, det är alltid tungt att förlora ett husdjur, de är som en familjemedlem.
    Ha det gott
    Kram

    SvaraRadera
  9. Det där är verkligen baksidan med husdjur, när de går bort.
    Kaniner har vi begravt ett antal under åren och jag är glad att ROnja bara är 6 år ännu och förhoppningsvis har mång aår kvar med oss.

    Kramar till er alla!

    SvaraRadera
  10. Usch ja, det är inte trevligt att förlora ett husdjur. Vår egen kanin låg död en morgon när vi kom ner i köket. Helt plötsligt bara, och det kändes väl bra att det gick fort men det kändes allt bra tomt ett tag efteråt.
    Har inte heller skaffat nytt husdjur...om inte fiskar och en sköldpadda räknas?
    Ha det så gott!
    Camilla

    SvaraRadera
  11. och bamse, stampe, skutt och snuttis mamma<3

    SvaraRadera
  12. all a little impenetrable but loved that picture.

    SvaraRadera
  13. Hej!
    Den första bloggen jag läser såhär på morgonkvisten och bjuder på en sorglig historia, men sånt är allt liv, ibland glada skratt och mycket nöje för att vända till tårar och saknad.
    Förstår att ett kärt husdjur även lämnar ett tomrum och man känner sorg.
    Ha en bra dag trots allt!
    Kram /Bea

    SvaraRadera
  14. Förstår din sorg. Tänker på er.
    Stor kram

    SvaraRadera
  15. Visst är det tråkigt när man måste ta bort ett kärt husdjur men som du skriver så var det nog det bästa.

    Hur går det för dig med din affär?

    Ha en fin dag
    Kramen/Gunilla

    SvaraRadera
  16. I'm so sorry to read about the loss of your pet. When you grow attached to an animal, it is hard to see them suffer, and then to lose them.

    SvaraRadera

Till er som skriver ett par rader vill jag bara säga att det gör mig så glad, och jag besvarar oftast dem alla!
Har du ingen egen blogg, klicka i Anonym så går det bra att lämna en kommentar ändå =)