Drama Leaves

måndag 2 november 2009

Föräldrafunderingar (forts.)

Tack alla ni underbara för era uppmuntrande ord efter mitt förra inlägg!

Jag är väl medveten om hur tufft det ofta är att vara tonårsförälder och brukar sällan känna mig särskilt "misslyckad" som förälder.

Men allt känns inte bättre dagen efter... Min besvikelse är större än så ! Det är bara att inse att vissa saker får man leva med.

De där vardagsproblemen som vi så ofta får tampas med stör mig oftast inte speciellt mycket. Jag vet att det "hör till", att de flesta har det så och att det går över även om det inte känns så just då. Jag minns mycket väl hur jag, brorsan och våra kompisar var som tonåring och försöker ha det i bakhuvet när mina kottar är "tradiga". Men det betyder inte att jag gillar läget eller inte säger ifrån, tro inte det!

Jag vet, och de vet att vi älskar varandra och att vi älskar dem oavsett vad de gör!

Jag blir inte besviken av skolk, första fyllan och såna saker. Jag förväntar mig nog nästan mer att det ska komma även om jag definitivt inte uppmuntrar det.
Gnäller på "kotten" som hittat på bus och hämtar alltid efter fester för att se hur pass "dragna" de ev. är (vilket de sällan varit) För visst drack väl även jag innan jag hade åldern inne, och skolkade!!!

Mina barn är definitivt inga änglar (jo, när dom sover) dom är som de flesta andra ungdomar och jag förväntar mig som sagt inget annat.

Jag har gått igenom det mesta med dem och vi har kommit ut hela på andra sidan även om det varit jättejobbigt vissa gånger.

Besviken har jag däremot inte känt mig förrän nu. (och jag är faktiskt mest besviken på mig själv)

Av hänsyn till "kotten" ifråga tänker jag inte delge er vad som fått mig att känna så. Jag var bara tvungen att få sätta ord på mina känslor på något sätt!

Och som sagt;

Tack för alla uppmuntrande ord! De värmer när man behöver det som mest!



Om en vecka har hushållet dessutom krympt till "bara" tre eftersom N flyttar till Göteborg på söndag. Frölunda håll i er, nu kommer en virvelvind =)

8 kommentarer:

  1. Jag förstår verkligen att du inte vill "hänga ut" dina barn här på nätet! Jag hoppas att ni tar er igenom det här också, och kommer ut hela på andra sidan den här gången med! Kram!

    SvaraRadera
  2. Förstår mycket väl att det är lättare om man får eller kan skriva av sig frustrationen och ilskan och då måste man förstås ta hänsyn till personer det berör, både när det gäller inlägg och komm.
    Hoppas lugnet och besvikelsen lägger sig!
    Kram / Bea

    SvaraRadera
  3. Hej Gittan! Känner med dig...........du har fått ett mail av mig......Kram!

    SvaraRadera
  4. Hoppas ni klarar av detta svåra utan bitterhet.
    Önskar jag kunde ge dig lite tillit igen.... den brukar vara svår o hitta när det varit tuffa påfrestningar.
    Nina Västerplana

    SvaraRadera
  5. Hoppas att det på något vis löser sig för er. hoppas även att det går bra med Göteborgflytten.

    Kram

    SvaraRadera
  6. Inte lätt att vara förälder och det är så klart tungt att känna sig besviken. Jag hoppas du inte tog mitt mail som nyfikenhet. Det var inte menat så. Det är klart att man ska tänka på integriteten och man har all rätt i världen att ösa av sig utan att berätta exakt vad som hänt.
    Man känner sig väldigt liten ibland som förälder och även osäker och då är det skönt att kunna få lite stöd för visst hamnar nog alla föräldrar i liknande situationer förr eller senare av en eller annan anledning.

    Jag hoppas det går bra för N i Göteborg och att det kanske finns någon lösning på besvikelsekänslan.

    Kram!

    SvaraRadera
  7. Hej!
    jag har nog haft samma fundering som du.
    Hade det varit lättare om man haft en mamma?
    Det är tufft att vara förälder men du skall veta en sak att man alltid har gjort sitt bästa vad som än sker.
    Drack du när du var tonåring? Det gjorde inte jag...fngrarna i kors.
    Var tid har sitt och som du ser en vacker dag bor de inte hemma längre.
    Den dagen kom fortare än vad jag trodde.
    Ha det nu så bra du kan var tid har sitt.
    Kram
    Annika

    SvaraRadera
  8. Visst är det tur att man ibland kan skriva av sig här på bloggen och få vräka ur sig sina besvikelser! För allt till trots, det är tuffare att bli besviken än att bli arg, ilskan kan gå över fort medan besvikelsen dröjer sig kvar. Efter den här sommaren så vet jag allt om det även om jag kanske var något elakare och hängde ut min käre son.... *suck*.
    Ta hand om dig!
    Kramar i massor.
    /Cyrene

    SvaraRadera

Till er som skriver ett par rader vill jag bara säga att det gör mig så glad, och jag besvarar oftast dem alla!
Har du ingen egen blogg, klicka i Anonym så går det bra att lämna en kommentar ändå =)