Drama Leaves

söndag 7 mars 2010

De ble ente mer

Jag hade ju bestämt mig för att göra ett besök till på mässan idag, biljetten är framlagd, kameran laddad med batteri och tiden för avfärd närmade sig - då, som i ett trollslag, försvann lusten!

Det är inte så himla skoj att göra saker ensam. Avsaknaden av en trädgårdsintresserad vän är många gånger väldigt stor. Jag har alla mina trädgårdsvänner här.. i cyberspace.. och hur gärna jag än skulle vilja så kan jag ju inte ta er med mig.

Maken följer ju gärna med mig överallt när han har möjlighet(men idag är det hockey) Precis som jag följer med honom för att titta på det som är hans största intresse. Och han försöker verkligen lära sig växtnamn osv. (han är faktiskt ganska trädgårdsintresserad han också)

Men jag saknar det där spontana, att lyfta luren och ringa en kompis för att fråga om hon vill hänga med till plantskolan.. en vardag.. när lusten infinner sig...

Jag har inga såna vänner!

Jag har ingen som är intresserad av att prata växter med mig, ingen som är intresserad av att ens se vad jag hittat på i trädgården, ingen att byta trädgårdstankar och funderingar med IRL.

Det känns faktiskt ganska ensamt ibland!

Så ni förstår varför mina inlägg alltid är så långa och likaså mina kommentarer. Bloggandet är det enda sättet för mig att få prata trädgård med någon likasinnad.

Nu ska jag se om jag kan leta upp lusten igen... jag går ner i källaren, petar lite på mina tomatplantor och får lite doft av sommar av dem, gluttar på frösådderna och kanske, kanske infinner sig lusten att omskola några små plantor. Om inte så har den väl hittat tillbaka tills imorgon =)


Men först ska jag baka en rulltårta att överraska mina hockey-freaks med när de kommer hem. Den ska jag fylla med hemkokt hallonsylt gjord på bär från trädgården.
Det är guldkorn i livet!


12 kommentarer:

  1. Jag förstår hur det känns faktiskt! Jag har en trädgårdsvän ca 3 km bort men annars har jag väl inte någon precis, jo, en ca 2-4 mil bort men hon har eget och jobbar jättemycket så där finns inte tid för spontana grejer. Hon som bor nära, och även jag, är inte riktigt i den fasen ännu när det finns jättemycket utrymme för egna spontana grejer pga barnen. Ingen av oss har småbarn direkt men ändå finns de där och behöver skjutsas och man gör gärna grejer hela familjen. Den tiden kommer, ganska snart, då det kommer finnas mer tid för spontana trädgårdsgrejer.
    Men som det är nu så gör jag oftast trädgårdsgrejer själv, i alla fall om det ska vara spontant. Vissa grejer planerar jag ihop med "hon som är 3 km bort", men jag har ingen på gatan eller i byn jag pratar trädgård med och ingen på jobbet heller (inte numera). Maken är itne så intresserad av växterna mer av sånt man akn bygga/anlägga och bättre det än inget.

    Det är synd att vi är långt ifrån varandra rent geografiskt sett. Kram!

    PS. Det blev ingen mässa för mig heller.

    SvaraRadera
  2. Så känner jag ibland också, min man gillar blommor och blader men brinner inte direkt för det. Växtintresserade vänner växer inte på träd heller. Men på mässorna brukar ju bloggvännerna träffas i alla fall. Rulltårta med hallonsylt låter mumsfillebaba Gittan även för ett icke hockey freak, nu blev jag riktigt fikasugen. Ha en trevlig kväll, gå du ner till dina kompisar i källaren :-)

    SvaraRadera
  3. Jag förstår precis vad du menar. Och något av det bästa med skolan är just att jag har hittat trädgårdsvänner! Jag har dragit med mina klasskompisar på sticklingskurs i Osby, trädgårdsturism i Enköping och Uppsala, IGS möte i Stockamöllan och jag vet inte allt. Det är helt underbart att kunna nörda ner sig riktigt rejält - och dessutom ha någon bredvid sig som är precis likadan och som man kan prata växter med i det oändliga! Gissa om jag kommer att sakna dem efter vår examen (bara två månader kvar!)
    Fast igår åkte jag alldeles ensam till mässan och tyckte det var rätt skönt. Det gjorde att jag kunde gå precis vart jag ville och hänga med mina bloggkompisar så mycket jag ville utan att någon kände sig förfördelad. Så det finns för- och nackdelar med allt....
    Hoppas verkligen du söker (och kommer in) på en utbildning i år!
    /Helen

    SvaraRadera
  4. Å det där är precis så jag har det o precis så det känns. Varför bodde inte vi grannar. Tänk vad kul vi hade haft. /Knatten

    SvaraRadera
  5. Ja, det är rätt skruttigt ibland...
    Jag har ju trädgård både som ett enormt stort intresse och som mitt jobb, och det kan verkligen vara riktigt ensamt att inte ha någon att diskutera allt nytt och spännande med eller spåna om sånt som är knepigt... Tråkigt att inte kunna spontana en lov bortåt plantshopen osv.... Jag känner verkligen med dig!

    SvaraRadera
  6. Instämmer i kören ;-) Ser fram emot bloggträffen hos Helen i sommar, hoppas du kommer så vi träffas!
    Ha´t himla gôrgôtt
    Nina

    SvaraRadera
  7. Har inte heller någon "växtvän", men är ju lite av en enstöring så jag tycker det är ganska skönt när jag går runt på mässor alldeles själv och i min egen takt. Men visst skulle det vara kul att få dela sin entusiasm med någon ibland, eller få lite respons på sina projekt skulle inte heller vara så dumt.
    Lycka till med rulltårtebaket. Låter som en toppenide för söndagskvällen
    Camilla

    SvaraRadera
  8. Hej!
    Jag känner med dig. Innan jag hann läsa allt så tänkte jag viken tur att du har bloggen!!
    Vilken tur att jag ficks syn på dig på mässan och sprang fram och hejade...
    Min man är inte ett dugg intressrad av trädgård men jag har många vänner runt om som gärna pratar trädgård.
    Hallon sylt från trägården jag det är lycka det.
    Hoppas ni får en trevlig kvällsfika - synd vi inte bor grannar..
    Kram
    Annika

    SvaraRadera
  9. JA så är det,,jag har två vänninor som bor här 6 km ifrån,,vi träffas ibland,,men ofta så har vi alla så mycket att stå i så vi hinner inte. Däremot har jag turen att ha min granne Margret,, vi pratar alltid blommor och trädgård då vi sees, har blivit en del i vinter för vi skottar snö och pratar,,HA det gott kram MOnica

    SvaraRadera
  10. Om du bara ringt hade jag kommit som ett skott! Och pirran skulle jag ha tagit med, så vi hade kunnat shoppa loss rejält! /Ruben

    SvaraRadera
  11. KAnske kan din signaler här ge utslag i etern- Ibland finns det nörder närmare än man anar!!
    Jag har ju min dotter men lite för långt borta, o sen har hon mycket med barnen -fast de är "stora".
    Sen har jag fått en härlig frände i "Mammi eken" Vi började med datorsnack o sen blev det blommor. 5 min bilväg emellan oss. Det är toppen. Hoppas du hittar ngn
    Kram Ninne

    SvaraRadera
  12. Du har mig Gittan! Jag sätter mig gärna i bilen tillsammans med dig! Bara slå en pling!
    Kram

    SvaraRadera

Till er som skriver ett par rader vill jag bara säga att det gör mig så glad, och jag besvarar oftast dem alla!
Har du ingen egen blogg, klicka i Anonym så går det bra att lämna en kommentar ändå =)