Drama Leaves

onsdag 28 januari 2009

Svart-vitt



För en tid sedan blev jag sugen på att gå igenom en del gamla fotografier. Gamla bilder som fanns hemma hos min mormor när hon gick bort för ett par år sedan.

Den första bilden visar min Gammelmormor Alma Pehrsson. En mycket bestämd gammal dam som stolt står här i dörröppningen. Har ni sett vilken vacker trappsida...





Jag vet varför jag älskar gamla korsvirkeslängor och halmtak



Alma måste ha tyckt om blommor och blommiga mönster. Bilden tror jag är från hennes 95-års dag. Hon dog senare det året. Jag var då 9 år. Blommor älskar även jag, men jag tycker verkligen inte om blommiga mönster...


Här är en tidigare bild från gården. Mellan hästarna står Gammelmorfar August (som jag aldrig träffat) Hans rock hängde kvar i hallen under alla år fast han inte levde l'ngre. Det är ett av mina starkaste minne från den tiden.
Gården i Lackalänga (utanför Kävlinge) med sina stampade jordgolv och "finstugan" som låg intill. På gårdsplanen fanns pumpen där vi hämtade vatten åt henne. Jag älskade att åka dit upp och hälsa på. Atmosfären, dofterna och det gamla som var så olikt det nybyggda hus vi bodde i, faccinerade mig något enormt. Där ville jag bo!


En bild från trädgården med sina fantastiska knotiga gamla träd. Den trädgård som jag "knyckte" Kejsarkronor, Påskliljor och en del annat från när Alma gått bort och ingen bodde där. Idag växer det liknande Kejsarkronor i min trädgård som ett minne från min barndoms dagar.


En tidigare födelsedag, Alma och August. När de var borta båda kastades det mesta av deras möbler i en container. När mamma kom dit lyckades hon rädda ek-skåpet på bilden


Det står nu hemma hos mig och är en kär ägodel

Vad Alma stoppade i lådorna är ingen hemlighet - jag däremot har fyllt dem med fotografier

Gammelmorfar hade egna visitkort!


En annan bild på några okända släktingar. Deras namn står skrivet med blyerts på baksidan


och med hjälp av släktboken ska jag nog klura ut vems föräldrar de var



De gamla byggnaderna finns tyvärr inte längre kvar. När Alma dog ärvdes gården av en släkting som också dog bara en kort tid därefter. Hans barn ärvde i sin tur den gamla släktgården, som de rev för att bygga nytt. Den ansågs vara i för dåligt skick. Tyvärr gjorde man ofta så på 70-talet.
Idag ligger där en ny länga i "gammal stil" som är såld till någon utanför släkten.
Får jag någon gång möjligheten att köpa detta ställe, tvekar jag inte. För även om det inte huset är detsamma så skulle jag ändå vilja bo där, på kullen, på andra sidan ån.... På den mark som så många år var i släktens ägo och där min mormor föddes

5 kommentarer:

  1. Du är allt en riktig skånetös! Vad kul med alla gamla bilder. Jag har en vägg med gamla svartvita kort från min och makens släkt! Dessutom fick jag många av mormors gamla möbler!
    Tänk de där korten när nån fyllde år förr i tiden. Det har man sett många gånger.

    SvaraRadera
  2. De gamla kringresande? fotograferna kunde verkligen sin sak! Vad de var duktiga på att arrangera folk. Man kan se, att sådana kort du visar inte var några snap-shots direkt. Du har verkligen skrivit en fin historia runt dina gamla kort. /Ruben

    SvaraRadera
  3. Fina gamla bilder! Jag gillar speciellt den första bilden. Damen i fråga ser verkligen bestämd ut, och själva trappan är väldigt stilig- varför görs det inte sådana trappor längre?

    SvaraRadera
  4. Anette:
    Ja det kan man väl lugnt säga att jag är. Inte har vi rört oss många kilometer ens =) Fast det kunde tagit en helt annan vändning för mammas del och blivit så att hon emigrerat till USA. Vilken tur att hon inte fick för mormor!

    Ruben:De arrangerade verkligen människorna på bilden väl. Jag gillar de gamla bilderna och släktboken är guld värd.

    André:
    Trappens sidor finns inte med på de äldsta bilderna och den plockades bort med tiden. Det måste innebära att sidorna var lösa delar. Tänk att få ha en sån trapp till köksingången.

    SvaraRadera
  5. Härliga bilder från gången tid. Kan bara konstatera att samma strama uppställning när det skulle fotograferas gällde hos er som här, på den tiden.
    Är det månne så, att med åren växer intresset för sina förfäder och deras liv? Själv tycker jag det nämligen. Men våra "gamla" har ju upplevt både krig och andra umbäranden som satt sina spår.
    Ha det gott! /Bea

    SvaraRadera

Till er som skriver ett par rader vill jag bara säga att det gör mig så glad, och jag besvarar oftast dem alla!
Har du ingen egen blogg, klicka i Anonym så går det bra att lämna en kommentar ändå =)