Övervintrare och sticklingar

Sämst i världen på att komma till skott och ta de där sticklingarna, det är nog jag!

Dagarna före jul sträckte jag mig äntligen ut genom köksfönstret och knep ett gäng av pelargonerna som fortfarande blommade! Sen stod de i vatten i köket i veckevis... 

Varför petade jag bara inte ner dem i jord direkt som sig bör? 

När de slutligen började ruttna en efter en DÅ fick jag fart! 5 sticklingar står nu i fönstret i trappan och förhoppningsvis klarar några av dem den minst sagt omilda behandling jag utsatt dem för...

Då är det bättre ställt med änglatrumpeten. 

Men tro nu för allt i världen inte att det är min förtjänst! 

Jag går liksom i idé när hösten smyger sig på och skiter då högaktningsfullt i allt som har med trädgård att göra! 

Jag bryr mig inte om krukorna fryser (nästa vår retar det mig vansinnigt men inte på hösten) eller om jag får köpa nya plantor eftersom jag inte körde in dem i tid. 

Så mannen min har tagit över ansvaret för de flesta krukorna. Han kör in alla (iofs sina) rosor som står i krukor under taket, kör in änglatrumpeten i garaget och sköter om den med bevattning under vintern.

Nu, när han berättar att änglatrumpeten skjuter nytt DÅ går jag ut och tittar till.. 

I fönstret står Afrikas Blå lilja, kannor och en (förmodligen död) Fuchia - dom har JAG faktiskt burit in dit på egen hand från växthuset en frostnupen morgon!

När man ändå är i garaget måste man ju titta till alla, även Pärlan :) och vad är det jag får se!!! 

 På det röda monstret står det minsann inga kartonger... 

Får nog ta ett allvarligt snack med denna där "blink" 

Kram!