Drama Leaves

fredag 30 oktober 2009

Föräldrafunderingar

  • Visste man vad man gav sig in på den dagen man beslutade sig för att ha barn? NEJ!
  • Förstod man vad det innebar? NEJ!
  • Skulle man göra om det om man fick skruva tillbaks tiden? FÖRMODLIGEN!
  • Är det värt det? ABSOLUT!!!

  • Men varför måste det vara så svårt/hårt/tufft emellanåt då?
  • Varför känner man sig ibland helt djävla misslyckad som förälder?
  • Hade det varit annorlunda om jag haft någon (mamma) att fråga om råd under resans gång?
  • Det gör ont att bli besviken på dem man älskar och som betyder mest!

Idag är jag ledsen...

14 kommentarer:

  1. Men så är det att vara förälder. Stolthet och besvikelse om vartannat. Och ju äldre de blir, desto oftare är det besvikelse istället för stolthet, tyvärr.... Jag tror det är något genetiskt, föräldrarna ska bli så less på sina halvvuxna ungar att de slänger ut dem. Kanske är det likadant i fågelbona?
    Man får trösta sig med att det blir folk av dem också, och själv kanske man inte var världens lättaste alltid. Och de stolta, lyckliga stunderna väger nästan alltid upp besvikelserna!
    Hoppas det reder upp sig.
    Kram Helen

    PS: Du är alldeles säkert en superbra mamma! En sån kännetecknas av dåligt samvete och självförtroende emellanåt. Det är de som är skitnöjda med sig själva som har problem! (och deras barn...)

    SvaraRadera
  2. Precis vad jag tänkte, som Helen skriver. En bra mamma funderar nog en hel del, i de banor du gör. Jag tror du är en toppenbra mamma, och man får påminna sig själv ibland, att man skall ge sina barn vingar, men man kan inte flyga åt dem. De gör sina egna misstag och så måste det nog vara, även om det känns hårt som mamma.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Men Gittan, sänder dig stora uppmuntrings-kramen! Visst är det livets berg-och-dalbana att vara föräldrar!!
    Visst är det som en kollega brukar säga: Det måste finnas dåliga dagar för att veta hur bra man egentligen har det, trots allt!
    Hoppas att du, trots dina funderingar får en angenäm helg! /Bea

    SvaraRadera
  4. De tre Föregående talare sätter den!
    Har inte mycket mer att tillägga.
    Önskar dig en riktigt skön helg!
    KRAM!!

    SvaraRadera
  5. Uschja, de är verkligen både orsak till sorg men även så mycket glädje, glöm inte det! Jag har minsann fått erfara både det ena och det andra av min egen son och mina styvbarn... Men vi slutar ju aldrig älska dem, vad de än gör, fast hu vad ont det gör att bli besviken....
    En stor, stor kram till dig! Hoppas att det löser sig snart!
    Kram
    /Cyrene

    SvaraRadera
  6. Ja jisses de andra har skrivit så mycket bra.. man blir besviken.. men det är ju på deras evetuella dåliga val eller uppförande, alltså det de gör inte vad de är.. för man älskar ju dem för de de är, dina eller mina barn.. eller hur, det är bara beteendet som man blir så himla arg och förbannad på.. för i grund o botten är de ju det som de alltid varit, när de där dumma försvinner.. förhoppningsvis visar det sig också.. kram och stå på dig världens bästa mamma.. för de är som sagt de som bryr sig och tvivlar på sig själva. ha det gott..kramiz/Monica

    SvaraRadera
  7. Det ser nog annorlunda ut i morgon.

    SvaraRadera
  8. Utan att ha egna barn så kan jag tänka mig att det är många såna tankar. Har mina syskonbarn som kan ge mig dessa funderingar ibland, men allt som oftast är dom helt underbara och gör mig till en stolt morbror. Det vore ju nästan mer märkligt om man alltid såg deras val och funderingar som något helt fantastiskt. Hoppas du känner dig lite gladare i dag och får en härlig helg. // Peter

    SvaraRadera
  9. Jaa du Gittan! Vad ska man säga.........jag känner igen mig och man känner sig värdelös emellanåt! Fördelen som jag har är ju att jag fortfarande har hyfsat små barn också, dvs. som inte nått tonårsstadiet.......Sen har jag en känsla av att det kan vara lite värre med "mor- och dotter-förhållandet".........minns ju själv hur det var! Några egna döttrar har jag ju inte så där har jag ingen erfarenhet.
    Men jag håller med alla andra! Du verkar vara en väldigt engagerad och kärleksfull förälder och någon gång kommer nog "den skyldiga" på det också.
    Uppmuntringskram från Anette

    SvaraRadera
  10. Jo... det finns inte mycket o tillägga ;-)
    Vad som `retar´ mig mest är när jag ser saker hos honom som jag inte gillar sådär jättemycket hos mig själv.... Sånt som jag inte visste att jag fört vidare.
    Desto gladare blir jag när jag nån gång ser sånt jag velat föra vidare ;-)
    Ha en riktigt skön allhelgonahelg
    Nina

    SvaraRadera
  11. Förstår hur du känner. Jag har nyligen fått tanken att: 1979 blev det olagligt att aga sina barn. När ska det bli olagligt att behandla sina föräldrar illa!!!!
    Nä, så får vi inte tänka. Ungarna är som dom är o vi får väl ta det med lite tårar ibland o trösta oss med att dom kommer att få tillbaka det en gång i tiden.
    Jag önska dej en skön helg o hoppas att du blir lite gladare. /Kram Mia

    SvaraRadera
  12. Jag mailade dig i går, hoppas det kom fram. Du är säkert en kanonförälder, emn vi är alla bara människor och alltså gör vi fel val ibland och så gör även våra barn. Men visst blir man grymt besviken ibland! Man älskar ju dem så mycket och man vill att de ska vara bra människor på alla sätt men.....ibland blir det bara fel. Hoppas det är något som går att gottgöra eller som går över. Kramar!

    SvaraRadera
  13. Puh, jag kan bara ana hur det är att ha tonårsbarn (även om småttingar också ställer saker på sin spets ibland) så jag har inga tips att komma med. Jag kommer dock ihåg mina egna tonår... så jag förstår mycket väl att tonårsföräldrar har det extremt jobbigt ibland. Vanligtvis tror jag dock inte att "problemet" var lika intensivt menat av ungdomen som det uppfattas av föräldern. Hoppas det känns bättre idag!

    SvaraRadera
  14. Ditt inlägg väcker verkligen empati! När du reflekterar så som du gör är du i alla fall i mina ögon en mycket bra mamma.
    En föräldrer som aldrig känner sig misslyckad måste vare helt okänslig för sina egna brister.
    Hoppas att du finner någon med erfarenheter av något liknande som du kan tala med./Kram, Anja

    SvaraRadera

Till er som skriver ett par rader vill jag bara säga att det gör mig så glad, och jag besvarar oftast dem alla!
Har du ingen egen blogg, klicka i Anonym så går det bra att lämna en kommentar ändå =)