Drama Leaves

onsdag 26 augusti 2009

Kanothajk

Usch! Den "vattensjuka" mamman (jag) har just skickat iväg minstingen (17 år) på två dagars paddling med skolan. Gissa om det kommer att bli långa dagar för min del.

Hade de skullat paddla en sväng p Ringsjön - fine.

Men de ska paddla längs Rönneå med början i Stockamöllan nu på morgonkvisten.

Jag som då lider av "vattenskräck" dvs. inte fixar att sitta i en roddbåt eller att gå ut på däck på någon annan båt heller oavsett båtens storlek tycker att detta är sk-tläskigt!

Detta är en del i hennes utbildning på Turismgymnasiet. De vill få in friluftslivet i utbildningen på ett trevligt sätt.

Men vad fasen de kunde väl vandrat längs Skåne-leden! Det hade varit mycket lugnare för mina nerver!!! Visst blir det en upplevelse för dem och allt kommer säkerligen att gå bra. Men jag gillar det inte mer för det =§

Tidigare i år var de i Sälen och åkte skidor och det kommer att bli mer sånt under de två åren hon har kvar på skolan. Nu går hon ju inte där för att arbeta inom turistnäringen utan för att hon vill bli översättare. Till listan av språk hon läser lades ännu ett nu när terminen började. Jäkla unge att vara haj på språk!

Efter två sömnlösa nätter då jag hostat konstant kommer nu (förmodligen) en sömnlös natt till. Ingen chans att nå henne för att "kolla läget" eftersom inga mobiltelefoner fick tas med.

Åh, vad jag längtar tills imorgon kväll när de åter är hemma!

Jag sa till henne som jag gjorde när de var yngre och började få lov att åka och bada på egen hand:

KOMMER DU HEM OCH HAR DRUNKNAT FÅR DU STRYK!

Nu ska jag stoppa i mig lite frukost sen återkommer jag med ett trädgårderelaterat inlägg.

Kram

7 kommentarer:

  1. Det känner jag igen, men min rädsla handlar om stup. Inga berg för mina barn! Och inte blir det lättare för att de är "stora" heller.
    Kul med din fjärilsbuske. Mina har stått supertrångt i skuggan så det är väl därför de inte vuxit så mycket. Men några knoppar hade de, som dock rök i samband med omplanteringen.
    Eva

    SvaraRadera
  2. Jag har kämpat med och blivit av med min "vattenskräck", så kan man inte begränsa sitt liv, speciellt har jag låtit bli att smitta barnen..

    SvaraRadera
  3. P.S.
    Alla fyra klättrar i berg i dag..

    SvaraRadera
  4. Jag hoppades på att oron för barnen skulle minska med tiden men det verkar den inte göra, hoppas iaf att de får fint väder så de inte blir förkylda ;)

    SvaraRadera
  5. Eva: Svindel får jag, men jag är inte rädd för att befinna mig på högre höjd, bara det finns fast mark under fötterna =)

    Fyrabarnsmor: Begränsa och begränsa... jag åker båt men håller mig inne i båten i den mån det går. Seglat har jag gjort och paddlat med för den delen. Men jag gillar det inte och undviker det därför om jag kan. Det ligger en del händelser i barndomen som grund till min "vattenskräck" Men jag älskar att vara vid havet och ska man bada på sommaren då ska det var där. Barnen har nog aldrig känt av min rädsla och de gör glatt allt de vill.

    Millan: Oron för barnen bär man nog med sig hela livet. Fast den är mindre påtaglig ju större barnen blir. Man accepterar deras vägval i livet och oron handlar nog mest om att vi inte vill mista dem vi älskar mest! Vädret verkar strålande för paddling och sömn ute i det fria. Förkyld blir hon ändå, jag har tyvärr redan lyckats smitta båda tjejerna.

    SvaraRadera
  6. These are the agonies of motherhood! But keep blogging - we all enjoy your posts!

    SvaraRadera
  7. Gittan, I will certainly love the many scents and aroma from you garden. Have a happy and lovely weekend.

    SvaraRadera

Till er som skriver ett par rader vill jag bara säga att det gör mig så glad, och jag besvarar oftast dem alla!
Har du ingen egen blogg, klicka i Anonym så går det bra att lämna en kommentar ändå =)