Svängde inom Plantagen för att se om de fått in sticklingarna ännu, men det var för tidigt, var inom banken i byn en runda också och sen hem igen. Köpte inte ett skvatt med mig hem! Så kan det vara ibland när jag tycker att det är tråkigt, då blir även växterna tråkiga.
Hemma igen, på med kaffet, pratar med kaninen... Det som är så bra med henne är att hon protesterar aldrig, jag har ALLTID rätt i allt jag säger =)
Hon är (förmodligen) vårt sista husdjur och hon är ganska precis åtta år (berätta det inte för henne). Hon bor i hallen, precis utanför köket, för att hon ska få så mycket sällskap som möjligt. Det är där vi springer förbi som mest.Numera är hon inte så glad för att komma ut ur buren längre så även om man glömmer bort att den står öppen så kan man vara ganska säker på var hon är.
Det enda som kan locka ut henne är hö-påsen. Lägger man den utanför luckan då skuttar hon in i påsen
Jag kan inte påstå att hon är någon linslus precis. Hon verkar tycka att den gröna pricken Canon mäter av med är ganska irriterande. Så att få en hel skarp bild på henne är inte det lättaste.
Annars är hon en riktig tiggis. Hon vet när jag öppnar kylskåpsdörren att där finns det morötter och om man stressar "matte" när hon går förbi efter att ha varit i kylskåpet så ökar chanserna att få en morot. I skafferiet finns det knäckebröd, det får hon när vi ätit frukost. Om vi skulle glömma ge henne, då påminner hon oss genom att fara runt och lyfta på locket till buren (det är aldrig låst) tills hon får sin frukostmacka =)Hon hör när man äter ett äpple och står ivrigt beredd på att få äppelskrutten. Likadant när jag skalar morötter till middagen då vet hon att det vankas morotsskal.

Hon brukar även "berätta" för mig när vattnet är slut, då försöker hon dricka, ställer sig på bakbenen och tittar på mig och upprepar detta beteende tills jag fyller på vattenflaskan. Dom är allt bra kloka våra djur =) Men som sagt efter Astrid blir det inte fler och det kommer säkert att kännas ganska tomt. Hon är min lilla kelgris och mitt sällskap om dagarna.

Hon brukar även "berätta" för mig när vattnet är slut, då försöker hon dricka, ställer sig på bakbenen och tittar på mig och upprepar detta beteende tills jag fyller på vattenflaskan. Dom är allt bra kloka våra djur =) Men som sagt efter Astrid blir det inte fler och det kommer säkert att kännas ganska tomt. Hon är min lilla kelgris och mitt sällskap om dagarna.








