Drama Leaves

tisdag 8 februari 2011

små saker - STOR GLÄDJE!

Mycket i livet handlar om att ha förmågan att kunna glädjas åt de "små tingen"- som en så enkel sak som att solen lyser in genom de smutsiga fönsterrutorna en stormig vårdag som idag =)

Men det var inte ett sådant glädjeämne jag hade i tankarna idag, det handlar om att göra små saker som glädjer någon annan och som samtidigt gör mig glad. För det är åtminstone så för mig att om jag gör någon glad så återspeglas den glädjen på mig =)

I dagarna mellan jul och nyår skickade jag ett kort till min mammas gudmor som fyllde 90 år. En bestämd dam, helt i min smak, som jag med stor glädje minns från min barndom =)
(jag förstår fortfarande inte hur hon stod ut när hon lät oss klinka på pianot "ler")

Jag möter henne ibland i affären när hon är där med hemtjänsten för sina veckoinköp. Tyvärr ser hon så dåligt att man får presentera sig när man träffas- men vad gör väl det =)

Eftersom hon har hemligt telefonnummer och portkod för att komma in så har det aldrig blivit av att jag besökt henne.

Men som sagt, jag skickade ett kort till henne på hennes högtidsdag =)

I söndags eftermiddag ringde telefonen hemma hos mig, jag svarade (som sig bör) och i andra änden är det en röst som undrar om jag hör vem det är? Det gjorde jag inte!

Rösten pratar på en stund för att slutligen tala om att det är Tant B. Gissa om jag blev glatt överraskad!

Till saken hör att min idag näst intill obefintliga släkt en gång var väldigt stor och därför har man av förklarliga skäl inte haft tät kontakt med alla släktingar. Man har inte varandras telefonnummer, eller adresser ens för om man behövt nå någon så har det alltid funnits någon att fråga.

Tant B tackade för kortet och berättade hur glad hon blivit över det (och jag... blev tårögd) Vidare berättade hon om vilket detektivarbete hon haft för att få tag på mitt telefonnummer. Hon visste inte vad jag heter som gift, inte var jag bodde och kunde inte dra sig till minnes min mans namn. Men envis som hon är så lyckades hon till slut hitta mig =)

Vi talades vid en lång stund och det samtalet gjorde mig såå glad! Bara att få höra om hur glad hon blev över ett enkelt kort på sin födelsedag gjorde mig varm i hjärtat =)

Nu har jag hennes telefonnummer och vi har bestämt att vi ska dricka kaffe tillsammans en eftermiddag =)

När vårt samtal var över började jag fundera över på vilket sätt vi var släkt... och kom fram till att hon måste vara fru till min morfars ena bror - inget man fundrar över som barn. Min mamma var kusin med hennes son och hans döttrar var mina nästkusiner (och en av deras söner umgås med min yngsta dotter, världen är allt bra liten) mer än så var man inte intresserad av att veta som barn.

Något annat som är lite skoj är att hennes man Farbror S var snickare med eget snickeri och när maken och jag gjorde om i vårt hus för ett par år sedan så hittade vi en lapp bakom dörrfodret där det stod att dörrkarmen var tillverkad på hans snickeri, han var alltså delaktig i bygget av vårt hus =)

Så åter till de små glädjeämnena, som att ta en kopp kaffe med sin gamla "tant" en dag inom de närmsta veckorna - något som garanterat kommer att glädja mig minst lika mycket som henne =D

9 kommentarer:

  1. Hej!
    En riktig solskenshistoria du beskriver! Förstår att tanten blev glad och vilken möda hon gjorde sig för att finna ditt tel nr
    Glädje för er båda!

    Kram /Bea

    SvaraRadera
  2. Kul! Jag och min bästa atbetskamrat kom på efter flera år tillsammans på jobbet att hon och mina barn var släkt. På mina vuxnas barns pappas sida. Det tycke vi var väldigt kul. Världen är liten. Kram

    SvaraRadera
  3. Faktiskt en viktig sak att hålla kvar tråden till den äldre generationen. Känner det själv sedan farmor gick bort, 96 år, för några år sedan. Det blev liksom ett glapp i generationen, det finns ingen kvar som kan berätta om den tiden så som hon gjorde, och hon var desstuom "spindeln" som höll ihop släkten. Det gör att man inte har samma koll på de äldre. Saknar det oerhört. Så visst förstår jag, både hennes, och din glädje över att få träffas.
    Ha det bra!
    Camilla

    SvaraRadera
  4. Härligt! Ja, tänk vad lite som ger så mycket..
    Vår släkt, den som är kvar, träffas nästan aldrig.
    Ha det gott
    Kram Lily

    SvaraRadera
  5. Vilken grej! Kul med en dam i den åldern som klarar att ta för sig och leta upp dig.
    Hoppas ni får en trevlig stund den dag ni träffas.

    Kram!

    SvaraRadera
  6. Tänk vad ett litet kort kan göra...mysigt,mysigt
    kramiz//kullervilla

    SvaraRadera
  7. Vilken glädjefylld historia....sånt lever man länge på...

    SvaraRadera
  8. Men vilken härlig histora Gittan! Jag riktigt känner din glädje över att hon blev så glad..... som gjorde dig så glad också... Och vilket jobb hon lagt ner på att leta rätt på dig!!! Ni kommer säkerligen få en underbar fikastund tillsammans...

    Kram
    Charlotte

    SvaraRadera
  9. Härligt Gittan
    Jag förstår din gjädje och hennes ochså.
    Så himla roligt att kunna återknyta kontakten.
    Åren går ju så fort och plötsligt finns de gamla inte längre.

    Njut av kaffestunden tillsammans.

    Ha det gott

    Kramen Gunilla

    SvaraRadera

Till er som skriver ett par rader vill jag bara säga att det gör mig så glad, och jag besvarar oftast dem alla!
Har du ingen egen blogg, klicka i Anonym så går det bra att lämna en kommentar ändå =)