En fridfull julhelg

Julen passerade förbi så sakteligen. Lugnt och fridfull, precis som det ska vara. Den kraftiga förkylning jag dragit på mig höll envist sitt grepp om min kropp. Hostan har varit hemsk, men så länge man vet att man tillfrisknar med tiden så ska man vara nöjd. Humöret har trots det varit gott och det beror nog till stor del på att jag trivs med det beslut jag tog om att avsluta mina studier. Det känns som om jag gjorde helt rätt!
Idag känns det bättre och jag har för första gången på snart två veckor fått en hel natts, ostörd sömn.
Julafton tillbringades med våra närmsta på hemmaplan.
Vi åt och drack gott, njöt av lugnet och varandras sällskap. Julklapparna verkade vara till belåtenhet för alla, vilket känns extra roligt.
Döttrarna hade verkligen gjort sig besvär att hitta presenter som skulle passa oss - gulleungar!
Minstingen hade suttit och målat julgramskulor i smyg. Vi beundrade dem alla och förundrades över hennes fantasi och tålamod - de är så vackra

Det har blivit mycket mys de dagar som gått - härligt. Jag har läst en del, spelat spel, fikat och myst med familjen.
Idag drog maken på sig arbetskläderna och det har varit full aktivitet i huset. Det spikas, spacklas och målas. Det känns riktigt roligt att äntligen få satt igång. Vår mellandotter (snart 20 år) ska byta rum och det är detta projekt som nu satts i rullning. När hon flyttat in i sitt nya kommer vi att tapetsera om hennes gamla och flytta kontoret dit in.
Minstingen (16 år) har fått en del nya möbler och har byggt ihop sina bokhyllor. Nu ska det möbleras om i hennes rum. Ibland är det de små förändringarna som blir bäst. Jag tror bestämt att jag ska se till att måla sovrummet också nu innan våren kommer. Sen blir det trädgård för hela slanten och sovrummet skulle behöva lite ny färg. Gardiner, nytt sängöverkast och lite annat smått är redan köpt men passar inte till den färg vi har på väggarna där idagsläget. En ljus beige ton ska det bli ev. med en fondvägg.
Planer för ytterligare förändringar finns. Men det är nog bäst att ta en del i taget även, om jag gärna skulle vilja göra allt på en gång.
Det är väl så det är när man har hus, alltid något man vill förändra...

Dan före dan före dopparedan

(fast vi doppar ju inte) idag ska jag bara köra en snabbtur till ica efter lunch. Med tanke på hur många helgdagar det är i år så får man allt ladda kylen med mjölk så det räcker en vecka framåt. Den har nämligen en tendens att ta slut i affären vid såna tillfällen. Vispgrädde till gröten, frukt och färska grönsaker, sen är allt klart!

Förkylningen håller sitt grepp om min nu ganska möra kropp. Efter snart en veckas bristande sömn, blir man som man blir. Huvudet känns som en stor bultande klump där högst upp, halsontet har ju gett med sig men hostan river i halsen så nu gör den ont på annat sätt. Magmusklerna... jo, det finns visst såna därinne bakom "det mjuka skyddande lagret" det känner jag allt magen är verkligen mör efter allt hostande.

Idag får jag allt se till att vara tyst i den mån jag kan, så fort jag öppnar munnen sätter hostandet igång - men humöret är det minsann inget fel på Så länge det inte är värre saker än en förkylning (om än kraftig) finns det ingen anledning att klaga, det går ju över!

Vår stora, goa, tjej ringde imorse när jag åt frukost (havregrynsgröt - blä) och undrade om vi skulle gå i stan tillsammans idag.
Orkar jag ju INTE!
Eftersom jag dåligt kunde prata med henne, pga hostattackerna, fortsatte vi konversationen via sms - teknikens under

Det slutade med att hon erbjöd sig att köpa de tre julklappar jag har kvar att handla. En var åt "svärsönerna" och en till minstingen - Tack min underbara älsklingstjej
Om du visste vad glad jag blev....

Granen står så grön och grann i stugan...

Igår eftermiddags begav sig maken och minstingen "till skogs" för att hugga gran. Detta är en uppgift som blivit tradition hos oss, att det är de två som fixar julgranen. Jag viskade lite försiktigt i dotterns öra att jag ville ha en mycket tät gran. Efter en stund ringde telefonen och en något bekymrad röst undrade var jag sett skylten om julgranar. Det visade sig att den inte stod kvar. Men jag hade ju ett alternativ till.

Inte långt därefter förvånas jag av att minstingen plötsligt kliver in genom ytterdörren. Blev det ingen gran??? Jo då, men mitt alternativa "huggställe" visade sig endast sälja huggna granar. Därför gick det så snabbt att "hugga sig en gran", lasta den på bilen och komma hem igen.

I år är granen klädd i rött,nja, jag fick ge mig och acceptera lite silver inblandat och det blev riktigt snyggt. Nästan alla prydnader är nya för i år, vilket inte uppskattades av alla. Men vill man inte vara med och klä granen, då har man inget att säga till om ang. vad som ska hängas i eller ej! Så N, du får allt "gilla läget"

Ny slinga, med ljus som sitter tre och tre. Några av min farmors gamla prydnader vilka bara måste finnas i granen är trumpeterna.

Jag är inte någon pysslig person men detta tomtepar gjorde jag när tjejerna var små. Sen dess har de vakat över julfirandet hemma hos oss. Ingen risk att någon vågar tjuvkika bland paketen, tomtefar ser ganska barsk ut.

Små egenhändig gjorda paket hänger också i granen varje år. Hrm... jag har kanske en pysselådra tots allt... Väldigt enkla att göra. Allt som krävs är tomma tändsticksaskar , fint papper och snöre.

De nyinköpta hjärtana ångrar jag att jag endast köptee tre utav, de blev riktigt fina på plats.
Jag tycker nog att vi fick en riktigt vacker gran i år. Tät var den verkligen så där fanns inget att klaga på.
Köksfönsterna har fått sig en omgång kulor de också. De stora Hjärtana som hänger här tycker jag mycket om.
I hallen har taklampan bytts ut mot dessa skönheter. Egentligen är det ju ingen lampa utan tre ringar som ska hänga i fönstret eller på väggen.

Men vi har satt samman dem till en taklampa istället och hängt div. kulor av glas och guld däri. En riktig julfavorit för oss, utan den är det inte jul.
Med detta önskar jag er alla en riktigt trevlig fjärde advent.

Julefrid

Juletiden närmar sig med stormsteg och julkänslan har verkligen infunnit sig i år.

Det har inte hänt på väldigt många år måste jag erkänna. När det var som värst hade jag gärna sett att vi ”skrotade” julen, bara struntade i alltsammans.

Naturligtvis fanns det en orsak till dessa känslor. I år är det tio år sedan min mamma dog. Jag var 31 år och inte alls redo för denna förändring, men där har man ju inget att sätta emot. Sjukdomsförloppet gick snabbt och från att ha trott på ett tillfrisknande, fick vi så slutligen veta att detta inte kom att sluta väl.
Tre dagar senare lämnade hon oss, 55 år gammal.

Det kaos som uppstod i mitt och min familjs liv går inte att beskriva. För barnen innebar detta en enorm förlust, deras mormor var allt, fanns alltid där för dem... och nu var hon plötsligt borta.
Denna händelse förändra våra liv på många sätt som vi inte alls var beredda på.
Julen, den högtid som mamma älskade mest av allt, och som för mig alltid kommer vara förknippad med henne, blir sig aldrig mer lik.

Men i år känner jag att det finns hopp om en riktigt god jul igen. En härlig känsla som sprider sig vår lilla familj. Det känns som om vi alla ser fram emot julen med hopp om en skön familjehögtid i år. Detta ger hopp även inför framtiden.


Alla har vi våra favoriter i juletid. Vissa av dem är nyinköpta och andra har varit med sedan många år tillbaka och utan dem är det inte jul.

Jag som normalt sett är väldigt sparsam med utsmyckningarna i hemmet byter totalt skepnad inför julen.

Första advent är en hektiskt dag då allt ska på plats. Tanken att tjuvstarta med något finns inte, utan denna dag är "helig".

Till jul smyckar jag dessutom mitt hem med sådant som aldrig skulle få bo här under någon annan årstid. Då tillåts minsann hus mycket glitter och glamour som helst.

Några av våra favoriter i år är:

Hasse, snögubben som flyttade in förra året. Han pryder vardagsrumsfönstret med sitt isiga sken om kvällarna



Där under står en present från mamma - vår julby. Den har de senaste åren fått sällskap av en stor fiberoptik-gran. Familjen tycker att det ser ut att vara hämtat ur sagan om Grinchen, en film som vi alla tycker mycket om.



Scenen byter skepnad varje år och det är lite som att berätta en historia när man ställer upp figurerna. Tyvärr hittade jag inte min snö i år, därför syns de tråkiga sladdarna.



En ny favorit för året är detta lilla Luciafölje



Som ni ser tomten är på väg...


Imorgon hoppas jag maken och minstingen hugger gran till oss. Jag längtar efter att få hänga upp alla nyinköpta julgransprydnader....


Som avslutning bjuder jag på en komisk historia som min äldsta dotter berättade häromdagen.

Hon var i år en av tidningen Kvp:s Luciakandidater och under den gångna lucia-veckan lussade du runt Malmö på gator och torg. Malmös brandkår stod någonstans och höll på med någon insamling. S tyckte då att: vi ställer vid brandmännen och sjunger en stund. Vilket det gjorde. Mitt under sångstunden börjar min dotter att skratta hysteriskt. Hon insåg det komiska i vad de sjöng:

Julen är här..... (med refrängen) Låt det brinna... låt det brinna...

Hon fick ta tag i brandmannen sidan om sig och skrattade så tårarna rann.

Virusvarning

Nu har jag dragit på mig ett riktigt elakt virus. Halsen känns som ett öppet sår och att svälja är ingen hit. Natten som gick sov jag inga långa stunder eftersom det gör så otroligt ont varje gång jag sväljer. Halsen, örona och huvet ojojojoj.

Men det finns som tur är värktabletter och kraftiga halstabletter som hjälper till viss del. Man ska ju inte klaga, det kunde varit värre! Hade jag haft feber också (vilket jag nästan aldrig får) hade jag varit nere för räkning omgående. Då kan jag inte ens stå på benen utan får ta mig ner för trappan på rumpan och sen stannar jag i soffan, där jag bara sover. Då ska ni veta att det räcker med en temp på 38 grader.

Undrar just hur det går om jag skulle få hög feber .... det vill jag nog inte veta.

Vad gör man då när man inget orkar? Tv:n är ett väldigt trist sällskap och datorn tröttnade jag snabbt på.

Men då kom jag på att jag fått en bok av min ena dotter i födelsepresent: Julfritt av John Grisham.

Den är en komisk berättelse om ett par som bestämmer sig för att strunta i julen. En bok som lämpar sig att läsa vid denna årstid och som får den sjukaste människa på bättre humör.

Alltså en bok att rekomendera.

Fast att kalla den för bok...är väl till att ta i. Dottern skämdes när hon gav mig den. Den enda anledning till att hon köpt den var att jag sagt att jag ville ha den. Det är en liten, tunn pocket, alltså inte mycket till bok!

Men rolig!

Åh, tänk om någon kommit med en smarrig smörgåstårta till mig.... det hade suttit fint!

Avslutningsvis bjuder jag på en bild från min dotters dansshow i söndags

Det kom ett brev

Efter en heldag i stan (Lund) igår kom jag hem trött, men nöjd med dagen. Att få stosa runt en hel dag, besöka alla små mysiga butiker med julpynt, heminredning och bara titta och njuta var välbehövligt.

En del fynd gjorde jag.

Det hänger nu en takkrona i en butik med mitt namn på. Maken och jag ska gemensamt titta på den och förhoppningsvis är letandet efter "kristallkrona" till hallen slut.

Brevlådan var fylld till bristningsgränsen och ett av breven som låg däri gjorde mig en aning förbryllad...

Adresserat till S föräldrar som det var.

Vad betyder det?

S har inte bott här hemma på ett par år, därav min förvåning.

Väl inkommen öppnades raskt kuvertet.

Inuti låg något av det vackraste jag fått...






















För att ni ska förstå varför detta gladde mig så otroligt mycket, delger jag er en del av texten däri.

"S har kommit att betyda så otroligt mycket för våra barn och oss. Ni har en dotter som är helt fantastisk och bland de finaste människor på denna jord! Vi är så tacksamma att vi får ta del av hennes obeskrivliga vänlighet, intelligens och omtanke."
"för att vi vill att alla ska få veta hur mycket hon betyder har vi nu namngivit vår dotter efter er dotter. Vi vet att vår lilla J S har den bästa förebilden och om hon tar efter er dotter kommer vi att vara så stolta föräldrar"

Tack P och J.
Trots att vi aldrig träffats har ni gjort mig till världens stoltaste mamma!
Bättre "betyg" kan man knappast få!
Jag blev riktigt rörd över dessa vackra ord.
Era underbara barn har blivit lite som våra "barnbarn" även om det inte finns några som helst släktband.

Funderingar i vardagen

Jag måste erkänna att detta känns lite pirrigt. Förvisso har jag bloggat tidigare, men inte här.

Detta är första dagen på länge som jag känner att jag åter har kontrollen över mitt liv. En underbar, härlig känsla.
Att få rå om min fritid på egen hand, att få ta mig tid tillsammans med min familj när jag vill, att inte ha en massa måsten som någon annan bestämt åt mig.
Att inte behöva svara mina barn att jag inte hinner eller orkar. Att inte behöva ha dåligt samvete och känna mig som en dålig mamma/hustru pga av detta.
Jag känner mig fylld av glädje - och jag känner mig fri!
Trots vetskapen om att detta inte enbart innebär något positivt, så känner jag mig lycklig.
Det andra oroar mig inte ett dugg.
Allt kommer att ordna sig på ett eller annat sätt.
Nu ser jag med glädje fram emot julen och att få rå om och mysa med familjen.
De är det viktigaste i mitt liv.